Som det är....
Har varit lite dålig på uppdatering den senaste tiden. Har inte haft inspiration men så har jag inte mått bra....
Känner mej dock bättre nu.... Förtvivan kommer då folk vänder en ryggen och inte ser nåt annat än mina sår på armarna. "Du måste ha långärmat" har det ältats fleragånger från olika håll trots att jag inte har invändningar emot det. KLart att inte nån annan som har ont av det inte ska behöva se mina misslyckade skandalarmar. Men det gör mig inte glad när de som ska stötta mej bara ser de armarna. De vill inte att jag visar dem, men det gör jag inte heller, det blir ju dem som visar mej..
Så av sånt blir man lessen. Men som jag sa till polisen som dök upp här idag efter alarmet till SOS att alla dessa försök att avdramatisera mej det biter inte längre, det hjälper inte att folk bara säger "vad du ser nuskuren ut" eller "har du gjort det nu igen". Kanske bet det på mej förut då jag blev lessen över hårdheten och nonchalansen, men nu när jag kommit på och genomskådat de som säger sådär att de gör det för att de inte begriper bättre.
Eller som sköterskan på lasarettet sa när hon plåstrade om min arm för ngra veckor sen "Det här var ju inga djupa sår"
Nej det var inte de såren men kanske nåt annat, nåt mer komplext som är svårare att sätta fingret på.
Jag blir dock varm om hjärtat när jag tänker på hur underbara de två poliser som besökte mej var. De var så himla fina mot mej. Inga hårda ord, inget hånande, de baa var sådär värdiga och uppriktigt sympatiska. Så som man önskar att man alltid blev bemött istället för en massa falskspel.
Vi får hålla fast vid ljuspunkterna kom vi fram till.
<3
Känner mej dock bättre nu.... Förtvivan kommer då folk vänder en ryggen och inte ser nåt annat än mina sår på armarna. "Du måste ha långärmat" har det ältats fleragånger från olika håll trots att jag inte har invändningar emot det. KLart att inte nån annan som har ont av det inte ska behöva se mina misslyckade skandalarmar. Men det gör mig inte glad när de som ska stötta mej bara ser de armarna. De vill inte att jag visar dem, men det gör jag inte heller, det blir ju dem som visar mej..
Så av sånt blir man lessen. Men som jag sa till polisen som dök upp här idag efter alarmet till SOS att alla dessa försök att avdramatisera mej det biter inte längre, det hjälper inte att folk bara säger "vad du ser nuskuren ut" eller "har du gjort det nu igen". Kanske bet det på mej förut då jag blev lessen över hårdheten och nonchalansen, men nu när jag kommit på och genomskådat de som säger sådär att de gör det för att de inte begriper bättre.
Eller som sköterskan på lasarettet sa när hon plåstrade om min arm för ngra veckor sen "Det här var ju inga djupa sår"
Nej det var inte de såren men kanske nåt annat, nåt mer komplext som är svårare att sätta fingret på.
Jag blir dock varm om hjärtat när jag tänker på hur underbara de två poliser som besökte mej var. De var så himla fina mot mej. Inga hårda ord, inget hånande, de baa var sådär värdiga och uppriktigt sympatiska. Så som man önskar att man alltid blev bemött istället för en massa falskspel.
Vi får hålla fast vid ljuspunkterna kom vi fram till.
<3
Kommentarer
Trackback
