Inte med det här ansiktet.....:)
Jag var,... ehm jag var, jag var inne på suicidbedömning härom natten på psykakuten i Borås... Det var en riktig mardröm att plågas alla dessa 4 timmar innan jag fick tag på en läkare som kunde släppa ut mej,.. Men han kunde inte göra det förrän jag varit på suicidbedömning. Jag fick tjata mej därifrån, det var så sjukt obehagligt och plågat därinne..... Iaf, kommer ihåg när jag skulle övetyga läkaren om att jag inte var självmordsbenägen även kom på att säga "tror du att jag skulle vilja dö med det här ansiktet" ......;)
Men det kan man ju inte säga rakt ut om man heter Frida och är svensk,,..... men sa nåt i stil med det ändå, om det hjälpte eller ej men klockan 03.30 var helvetet iaf över så det var med både lättnat och sorg dörrarna slog igen bakom mej.
Lättnad över att få komma hem och få sova och äta igen men sorg över att de inte ville hjälpa mej och att de var så tragiska emot mej personalen därinne. Hade god lust att dra av en rak höger men hejdade mej.
Och så kände jag mej dum över att jag hade varit å korkad genom att låta mej forslas in där.
Men jag lärde mej endel den natten. Både om mej själv, om livet och om psykvården.
Kom även att tänka på vår berömda lilla Anna Odell. Jag försvarar inte allt hon i detalj ho gjorde i sin kupp men att det behövs förändringar helt klart har jag nu fattat..... Inte för att hårddra men eftersom jag inte är ensam om varken tillkortakommanden, övergrepp och felbehandlingar så är min slutsats att Sverige har en hel del att komma till rätta med på den biten. Man ska inte behöva lämna en psykakut med en insikt om varför folk drar sej för att söka "hjälp" genom dem. För det var så jag lämnade den.
Nej, det behöver sannerligen röras om......
Men nu är jag hemma igen, hemma igen med mitt vackra underbara aaaan aaan ansikte!!!
Men det kan man ju inte säga rakt ut om man heter Frida och är svensk,,..... men sa nåt i stil med det ändå, om det hjälpte eller ej men klockan 03.30 var helvetet iaf över så det var med både lättnat och sorg dörrarna slog igen bakom mej.
Lättnad över att få komma hem och få sova och äta igen men sorg över att de inte ville hjälpa mej och att de var så tragiska emot mej personalen därinne. Hade god lust att dra av en rak höger men hejdade mej.
Och så kände jag mej dum över att jag hade varit å korkad genom att låta mej forslas in där.
Men jag lärde mej endel den natten. Både om mej själv, om livet och om psykvården.
Kom även att tänka på vår berömda lilla Anna Odell. Jag försvarar inte allt hon i detalj ho gjorde i sin kupp men att det behövs förändringar helt klart har jag nu fattat..... Inte för att hårddra men eftersom jag inte är ensam om varken tillkortakommanden, övergrepp och felbehandlingar så är min slutsats att Sverige har en hel del att komma till rätta med på den biten. Man ska inte behöva lämna en psykakut med en insikt om varför folk drar sej för att söka "hjälp" genom dem. För det var så jag lämnade den.
Nej, det behöver sannerligen röras om......
Men nu är jag hemma igen, hemma igen med mitt vackra underbara aaaan aaan ansikte!!!
Kommentarer
Postat av: Jonas
Hej !Det bara kämpa vidare tjejen .. jag försöker med fast min demon vill dra ner mig i hålet och visa ful och värdelös man är !!
Postat av: m
Usch, vet hur kass psykiatrin är. Min man försökte ta livet av sig en gång genom att skära upp armarna och ansiktet. Sen blev han klar med vad han höll på med och ringde efter ambulans som körde honom till psykakuten. De sa att de inget kunde göra mer än att ge honom en sömntablett och så skickade de hem honom lika snabbt igen.
Hmm ja, vill man ha ett arbete utan att arbeta så kan man ju söka jobb på såna ställen. :( Fyfaan!
Trackback
