La Mira Interiora

Känns lite lustigt, men det är faktiskt sant:) Idag den 30e September har det passerat exakt 6 månader sen jag såg Borlänge sist.
Alltså ett helt halvår! Det känns både som det var längre sen ibland men ofta känns det som bara ett par veckor.
Det  jag upptäckte och förundrades över var att det gick så sjukt fort att anpassa mej här. Efter bara nån månad var jag så full av lycka och frihetskänslor att hela kapitlet Borlänge typ bara var borta. Som att jag glömt av alltihop.

Nu kanske jag låter lite bitter, och det kan jag nog villigt erkänna att jag (fortfarande) är till viss del då jag säger att jag INTE kan känna nån som helst avsaknad av alla tråkiga och ohjälpsamma myndighetspersoner.
Saknar inte ensamheten och avstånden mellan olika grejer. Saknar inte all tomhet och otrygghet. Jag klarar mej så fint utan allt det där.
Det gör nog sitt bäst på ca 40 mils avstånd och på vykort.

Men jag måste oxå tillägga att idag den 30e september så lyfter jag Pepsiglaset med lycka, tillförsikt och framtidstro!

Every thing chages

Kram från en glad Frida