"snart hör man väl en snösläde med en vit häxa åkande i"
Vet inte riktigt vad jag ska säga, men det har tyvärr gjort ont idag. Har känt mej oerhört ensam.
Inget GI idag. Men jättemysig promenad med Sandra och Lena. Vi gick runt Orraholmen, det var tyst och lugnt och stilla.
Kändes lite som Narnia och "fattades" bara ljuden av en snösläde med en elak vit häxa i.
En häxa, som jag sade till Sandra, som lockar med sina trolldrycker och bjuder på godis som gör en ond.
Vi njöt av den sköna promenaden och var härligt rosiga om kinderna alla tre.
Så åkte vi sköna boendestödsbilen hem igen.
Men det där med häxan ska jag återkomma till för råkade ihop med en riktig sån på telefonlinjen bara en liten stund senare.
Det kom ingen häxa i skogen men kände en otäck känsla av ensamhet därute. Jag huttrade.
Jag ska inte nämna några namn och häxan i telefonen bjöd inte på några trolldrycker. Däremot drog det en väldigt rå och kylig vind över mej och min mor som hade försökt kommunicera med häxan. En riktigt oomkullrunkelig häxa. Men jag blev tvungen att lägga på luren för häxan ville inte lyssna eller ge oss nåt utrymme, hon ville bara hugga:(
Ush.
Men känner mej ändå villig att kämpa vidare nu när jag ändå börjat så bra!
Kopplar av med lite hoppfull musik. Mitt alleluia är starkare än ondskan
Alleluia
